tacksamhet.
hej! hur är det med dig? äntligen sommarlov? :P hehe
jag känner mig både glad och ledsen. Det är faktiskt skönt att slippa alla krav på mig och få tid att ta det lugnt. Å andra sidan är det lite tråkigt att inte träffa mina kompisar i skolan.
som ni läst skrev jag ganska mycket om min skola, och stora delar av dem var att klaga för student i svenska skolor. till exempel, de är störiga, kaxiga, hänsynslösa, till och med själviska. det verkar att jag totalt inte tykcer om dem. men egentligen så är det inte. jag.... jag älskar dem. :P hehe
man kan väl älska någon utan kärlek? som kompis, som granne, som okänd. det finns alltid lämplig väg att följa efter. och jag äntligen hittar den på sista dagen i skolan. som otur är, har jag varit och är lite dum i huvudet och inte har varit tillräckligt uppmärksam.
om jag ser tillbaka kan jag märka att jag fått tiden där jag inte trivdes rätt lika mycket som jag gör nu. trots att jag har klarat svenska hittills var det faktiskt jobbigt att inte kunde svenska när jag precis kom hit. men även var det roligt. :P fast anser jag att jag inte har haft lika mycket jobbiga känslor som andra har haft. det är det så här att jag aldrig fick kulturkrock, heller hemlängtan. för mig spelar det absolut ingen roll var man bor i, vilket land man kommer ifrån, vad man har för kultur, utan att det spelar roll hur man är som en person, hur man tänker, och hur man lever. då är det inte alls problem att bo i Sverige, att lämna Japan, att möta jämt nya människor och att anpassa sig efter samhället, kulturerna, och rutin i Sverige.
de tre vanligaste frågorna är "varför kom du till Sverige?" "saknar du inte Japan? eller familj?" "Är det inte jobbigt att bo i någon annan stans?". (troligen som andra utbytstudenter också har haft.)
svaret är som ni vet...
"för att det låter schysst! och tyckte mycket om Bamse?"
"inte alls. varför ska man göra det?"
"det är bara roligt och kul. inte jobbigt alls."
då blir de som frågat till mig vanligtvis förvånade.
om det är okej att gå genom vad jag tänker, vill jag gärna snacka lite grann det som kanske låter lite tråkigt.
det gäller absolut inte om politik, utan om bara tanke eller livsfilosofi( jag vet inte om man kan kalla det för livsfilosofi.).
för mig, som ursprungligen kommer från Japan och är japansk för medborgareskap, är det struntsamt att jag är japansk. trots allt är jag åtminstone jordensk. (jag menar att jag inte var född på mars, måne heller nåt liknande, som jag inte har sett på riktigt att de befinner sig i rymden.) var jag än bor i är jag alltid "ken", och jag ska träffa jämt nya människor och jag får anpassa mig efter livsvillkor i landet samtidigt att beskriva mig själv hur mycket som helst så att inte förstöra andra.
i många sammanhang sägs och tycks det till exempel "japaner är blyga." "svenskar är punktliga" "skåningar är bäst." och så vidare. det är helt okej att man säger sådana saker. men det kan vara problem när det blir fördom.
tänk om en situation, du träffade en man som kom från Japan och du bestämde dig att han var helt blyg och konstig, och inte kunde förstå europeisk kultur innan du fick känna honom.
det kan påverka väldigt mycket att se honom på riktigt. fördom förstör möjlighet att förstå andra.
alla är olika, och unika. ingen finns som är exakt lik som du är. det finns alltid skilnad. kräva inte likheter. njuta av olikheter.
i året fick jag lära känna till massa människor.
från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Ryssland, Poland, Tjecken, Kosovo, Albania, Bosnia, Kroatien, USA, Kina, Thailand, Somaria, Småland:P , Argentina, Panama, Bolivia, Chile, Canada, Iraq, Iran :), holland, östrike, frankrike, italien, spanien, katalnia, turkiet, island, SKÅNE. :P
det blir mäjligen väldigt värdefull erfarenhet.
jag tackar min mamma som gav mig den här chansen,
min familj som har hjälpt och hjälper jämt mig,
mina kompisar som lät mig att märka på massa grejer,
Dennis som lärde mig hur en smålandning lever i Skåne,
Victor som lärde mig hur man spelar innebandy,
Robin som lärde mig hur en skåning snackar skånska med mumling,
Sophia som kom på att kalla mig för "kenny boy",
Pernilla som hjälpte mig för att jag skulle ställa upp mig att dansa på sista dagen i skolan,
Charie som kom på att kalla avsiktligt mig för "japan",
Kadir som fick mig att spela boxning med,
Tarik som hälsar alltid på mig som "brusan" även om han kom för sent i klassrumet,
Axel som tyckte jättemycket om mig, och det gör jag också, det är helt okej för mig att du är bisexuell :P (skojar),
Ronja som berömmer hela tiden mig och ta hand om mig från början,
Rossanna som är min pojkvän :P, vi kan ta toa för att ha sex alltså :P,
Ande som uppskattar min svenska och lärde mig hur svenska ungdomar leker med "dota" :P
Stephany som kunde snacka japanska, och lärde mig konstiga svenska ord,
Bullen som dansade med och är alltid snäll mot mig,
Amir som lärde mig Irans historia och bjöd mig vattenpipa :P,
Helena som tränade mig inför familje träff :).
alla som jag fick möta.
och du, Cecilia som lärde mig massa viktiga saker och värdelösa saker :) och tillbringer livet med mig.
tack, för att ni är här.
tack, för att du är här.
för att visa min tacksamhet till mina kompisar, dansade jag i aulan på sista dagen i skolan :P
man kan kolla hur en konstig japan dansa på facebook :) hehe
men, vad fan ska man göra?
om du är ken.
måste du göra nåt kul, och får dem njuta av en stund med dig:P
vad fan ska man göra annars? man får ju njuta av livet i nuet :P
hehehe
så, har det så fint.
hejdå.
jag känner mig både glad och ledsen. Det är faktiskt skönt att slippa alla krav på mig och få tid att ta det lugnt. Å andra sidan är det lite tråkigt att inte träffa mina kompisar i skolan.
som ni läst skrev jag ganska mycket om min skola, och stora delar av dem var att klaga för student i svenska skolor. till exempel, de är störiga, kaxiga, hänsynslösa, till och med själviska. det verkar att jag totalt inte tykcer om dem. men egentligen så är det inte. jag.... jag älskar dem. :P hehe
man kan väl älska någon utan kärlek? som kompis, som granne, som okänd. det finns alltid lämplig väg att följa efter. och jag äntligen hittar den på sista dagen i skolan. som otur är, har jag varit och är lite dum i huvudet och inte har varit tillräckligt uppmärksam.
om jag ser tillbaka kan jag märka att jag fått tiden där jag inte trivdes rätt lika mycket som jag gör nu. trots att jag har klarat svenska hittills var det faktiskt jobbigt att inte kunde svenska när jag precis kom hit. men även var det roligt. :P fast anser jag att jag inte har haft lika mycket jobbiga känslor som andra har haft. det är det så här att jag aldrig fick kulturkrock, heller hemlängtan. för mig spelar det absolut ingen roll var man bor i, vilket land man kommer ifrån, vad man har för kultur, utan att det spelar roll hur man är som en person, hur man tänker, och hur man lever. då är det inte alls problem att bo i Sverige, att lämna Japan, att möta jämt nya människor och att anpassa sig efter samhället, kulturerna, och rutin i Sverige.
de tre vanligaste frågorna är "varför kom du till Sverige?" "saknar du inte Japan? eller familj?" "Är det inte jobbigt att bo i någon annan stans?". (troligen som andra utbytstudenter också har haft.)
svaret är som ni vet...
"för att det låter schysst! och tyckte mycket om Bamse?"
"inte alls. varför ska man göra det?"
"det är bara roligt och kul. inte jobbigt alls."
då blir de som frågat till mig vanligtvis förvånade.
om det är okej att gå genom vad jag tänker, vill jag gärna snacka lite grann det som kanske låter lite tråkigt.
det gäller absolut inte om politik, utan om bara tanke eller livsfilosofi( jag vet inte om man kan kalla det för livsfilosofi.).
för mig, som ursprungligen kommer från Japan och är japansk för medborgareskap, är det struntsamt att jag är japansk. trots allt är jag åtminstone jordensk. (jag menar att jag inte var född på mars, måne heller nåt liknande, som jag inte har sett på riktigt att de befinner sig i rymden.) var jag än bor i är jag alltid "ken", och jag ska träffa jämt nya människor och jag får anpassa mig efter livsvillkor i landet samtidigt att beskriva mig själv hur mycket som helst så att inte förstöra andra.
i många sammanhang sägs och tycks det till exempel "japaner är blyga." "svenskar är punktliga" "skåningar är bäst." och så vidare. det är helt okej att man säger sådana saker. men det kan vara problem när det blir fördom.
tänk om en situation, du träffade en man som kom från Japan och du bestämde dig att han var helt blyg och konstig, och inte kunde förstå europeisk kultur innan du fick känna honom.
det kan påverka väldigt mycket att se honom på riktigt. fördom förstör möjlighet att förstå andra.
alla är olika, och unika. ingen finns som är exakt lik som du är. det finns alltid skilnad. kräva inte likheter. njuta av olikheter.
i året fick jag lära känna till massa människor.
från Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Ryssland, Poland, Tjecken, Kosovo, Albania, Bosnia, Kroatien, USA, Kina, Thailand, Somaria, Småland:P , Argentina, Panama, Bolivia, Chile, Canada, Iraq, Iran :), holland, östrike, frankrike, italien, spanien, katalnia, turkiet, island, SKÅNE. :P
det blir mäjligen väldigt värdefull erfarenhet.
jag tackar min mamma som gav mig den här chansen,
min familj som har hjälpt och hjälper jämt mig,
mina kompisar som lät mig att märka på massa grejer,
Dennis som lärde mig hur en smålandning lever i Skåne,
Victor som lärde mig hur man spelar innebandy,
Robin som lärde mig hur en skåning snackar skånska med mumling,
Sophia som kom på att kalla mig för "kenny boy",
Pernilla som hjälpte mig för att jag skulle ställa upp mig att dansa på sista dagen i skolan,
Charie som kom på att kalla avsiktligt mig för "japan",
Kadir som fick mig att spela boxning med,
Tarik som hälsar alltid på mig som "brusan" även om han kom för sent i klassrumet,
Axel som tyckte jättemycket om mig, och det gör jag också, det är helt okej för mig att du är bisexuell :P (skojar),
Ronja som berömmer hela tiden mig och ta hand om mig från början,
Rossanna som är min pojkvän :P, vi kan ta toa för att ha sex alltså :P,
Ande som uppskattar min svenska och lärde mig hur svenska ungdomar leker med "dota" :P
Stephany som kunde snacka japanska, och lärde mig konstiga svenska ord,
Bullen som dansade med och är alltid snäll mot mig,
Amir som lärde mig Irans historia och bjöd mig vattenpipa :P,
Helena som tränade mig inför familje träff :).
alla som jag fick möta.
och du, Cecilia som lärde mig massa viktiga saker och värdelösa saker :) och tillbringer livet med mig.
tack, för att ni är här.
tack, för att du är här.
för att visa min tacksamhet till mina kompisar, dansade jag i aulan på sista dagen i skolan :P
man kan kolla hur en konstig japan dansa på facebook :) hehe
men, vad fan ska man göra?
om du är ken.
måste du göra nåt kul, och får dem njuta av en stund med dig:P
vad fan ska man göra annars? man får ju njuta av livet i nuet :P
hehehe
så, har det så fint.
hejdå.
