soy muy lento.

hej, hur är det? det är bra med mig.

eller nej. lite känslig jag är nu.

i dag sa min kompis till mig  "du är så jävla kaxig. du var inte så här.".

som alltid sa en tjej sa till mig "du kan inte svenska" eller inte dirkt  "han kan inte svenska, vadå VG, det är inte rättvis, lärare uppskattar inte rätt.".

andra sa till mig "han är japan".

eller de sa även "han är trög."

jag vet jag är lite kaxig, jag vet jag inte kan svenska, jag vet jag är japan. ja, jag vet jag är trög.

men och? vadå? vad är det för frågor? vad är det för kritiker?

egentligen "han är japan." den här är ingen kritik, ingen anledning. det spelar ingen roll, va?


häromdagen trivis jag inte verkligen i klassen.
jag känner till ganska många människor i skolan, så jag kan snacka med de andra.
men ändå, mest är jag i klassen i skolan. hur ska jag klara mig med dom som är lite som 7-åringar.
är det dagis eller sånt? vad tror ni på vad man ska göra i skolan?

det är ingen till dig riktigt alltså.... förlåt mig, jag är.. jag är lite irriterad.

okej, på riktigt, vad menar de egentligen med "du är kaxig.".
jep, jag vet anledningen till de sa så där.
jag var inte så aktiv i skolan i början av livet i sverige. det var ju jag var aktiv, men jag reagerade inte så mycket mot deras skoj. jag förstod inte svenska alls, det kan vara därför jag gjorde så där.
nu kan jag förstå svenska ganska mycket. eller inte riktigt kan man säga.
på så sätt reagerar jag mycket kul och roligt som möjligt mot deras skoj. för dem är det ju "kaxig".

"bla bla bla bla bla bla.............. eller hur? ken?"
"va? vadå? jag fattar ingenting."
"hahahahaha-! han förstår inte! skit! han är trög!"

det var det som hände tidigare.
men nu då?

"bla bla bla bla bla..... du är ju trög va? eller hur? ken?"
"hahaha-. du snackar helatiden om dig själv va?"
"fa-n, jävla kaxig."

sen de snackar sjukt snabbt. jag fattar nästan ingenting.

asså det är skitsamma jag är kaxig för mig. men då, det behövs inte att säga till mig.

kan man inte säga nåt utan fullkomligt språk?
man ska inte lyssna på nån som snackar på dålig svenska, va?
att inte kan prata bra svenska betyder att man är trög, va?

jag har också rätt att säga ifrån.

kaxigaste som de tänker på mig är så här.

jag sa till en kille "vad gör du i skolan? du pluggar inte, skolkar och stör mig. vad tror du på vad man får göra i skolan? eller vad tycker du om din framtid själv då?"

han försvarade själv. "alltså, vadå? vad ska du få om du pluggar mycket? och jag skolkar inte. jag stör inte dig heller. va fan, jag ska klara mitt liv själv. vadå? du är japan, och du förstår inte lektionerna, jävla kines, facking bög."

sen han viskade till hans kompis vad jag sa och att jag var kaxig.

det är självklart att man ska klara sig själv. så min meningen var för mycket kanske.
jag har ingen lust å säga ifrån idag.

en kompis till mig som är mycket snäll och rolig samt tar hand om mig sa till mig "skit i dem".
ju, jag kan tänka mig helt enkelt bara "skit i dem".
men, är det verkligen bra? de är mina medmäniskor. om jag inte åkte hit skulle jag inte träffas med dem, det var någon tur att träffas med dem. det är ett underverk.
ska jag skita i underverket? nej det vill jag inte egentligen.

man kan inte gilla alla. man kan inte vara snäll mot alla.
det finns ju nån som man inte gillar. det finns ju nån som man inte vill vara snäll.
man kommer ardlig vara felfri och bli precis som man vill vara.
jag vet. men nån del av mig önskar att jag blir precis som jag vill, blir felfri. så dum. envis.


vad betyder mitt liv för nåt?
varför lever jag?



för att acceptera mig själv?
för att älska någon?

eller

för att hata någon?



himlen är så vacker.

tårar rann nerför mitt ansikte.



hej då.
förlåt att skriva ner så här skit.