soy muy lento.

hejsan, hur är det? å ens sidan är jag ju väldigt glad och känner mig nöjd, skönt och duktig. å andra sidan är jag hemskt ledsen och känner mig själv dåkigt....

det är det så här som gör mig ledsen, i stockholm fick jag träffas med emma, och vi snackade allt som helst, därmed fick jag höra att hon fick stanna kvar i argentina efter afs året, alltså hon kunde få extra vistelse där. då tänkte jag så där,
"oj oj oj, det måste jag göra. jag vill verkligen se och känna sommar i sverige. eller egentligen har jag massa kompisar och en människa som jag vill umgås mer och känna varandra mycket mycket mer innan jag åker hem. det måste jag fixa! alltså."
 dagen efter skickade jag mejl till en kvinna som jobbar i afs för att ställa frågan om jag fick stanna kvar. igår fick jag svaret på frågan. det stod så där.

"Man kan bara göra "program release" från AFS programmet i slutet av året om en vuxen från din hemfamilj kommer och möter dig. Nu är det så att era biljetter hem till Japan redan är bokade och jag vet inte om de går att omboka. Det är AFS Japan som sköter det. Men hur som helst så går det inte att förlänga vistelsen mer än om en vuxen familjemedlem möter dig vid departure camp."

oj oj oj..... vad fan är detta? "program release"? det visste jag inte. eller de avser inte att det finns massa undantag? eller det beror på vilket land man bor i hur afs reagerar? det är inte rättvis alltså. ibland säger de "det är program....", men ibland säger de "det är olika från land till land.". det är ingen förklarning.
värför värför värför.......jag har massa saker jag måste och vill göra!!

t ex,
resa runt i sverige.

träffas med björn gustafsson.

åk till sandviken.

kolla på ishockey.

umgås med kompisar.

ha fest i min kompis sommarhus.

känna min familj och kompisar mycket mer på djupt.

jobba på cafe.

jobba på dagis.



jag är.....jag är......jag står här helt maktlös. jag är helt under afs koll och kontroll. värför är ni inte så flexibelt som ni kunde fixa elevers viselser lite gran? man ska ta sitt ansvar själv.
är jag gnällig? hahaha jo det är sant alltså. nu är jag gnällig, barnslig och självis. men då.....annars jag måste vänta under två år. jag kommer säkert längta efter sverige och DIG  (som läser min blogg :P) när jag sitter i flygplan för hemresa till japan. och jag kommer bli helt galen i sverige. jag klagar helatiden om samhällets dåliga kvaliteter tex skånetrafiken, men det betyder att jag bryr mig mycket om sverige, och med ett annat ord kan jag mena att jag tycker mycket om sverige.
jag älskar sverige, svenska, bamse, björn, regn i skåne, lunds universitetet, sol biblioteket, ariman, eslöv, din takos, lund studentsteater, smålands nation, malmö, skloan, dåliga klassen, TV4, sydsvenskan, kebab, jalla jalla, norrländska, skånska, gamla stan, folk...... massor!! allting talar mig direkt till mitt hjärta, allting plockar jag upp in i mitt hjärta. helt otroligt viktiga saker för mig. roliga, trevliga, bra, sköna och mysiga.

det gör jag ju i japan också. men det är inte samma sak. jag kommer aldrig få komma tillbaka till sverige under två år. hur ska jag klara av min skånska? vem säger "jag kåmmår snar!!" i japan? vem mumlar i japan som robin snackar skånska?

men. jag vet att jag kommer att klara av allt i japan. därmed jag är nästan 100 på jag kommer tillbaka till sverige när jag är färdig med gymnasieutbildning.


egentligen jag skrev nåt mer. men jag tryckte fel knapp, då de försvann. så jag ska publicera så här :P
hahaha

men vi ses.